Elina

Varför är det så svårt att värdesätta sig själv? Vad är det egentligen vi är rädda för? Det känns som att det gäller allt i livet. Vi tycker vi är fulare än vi är, tjockare, tråkigare, vi vågar inte uttrycka vad vi egentligen tycker, vi kan inte begära den lön vi har rätt till, vi låter oss tystas ner och bara accepterar tillvaron. Är det en svensk grej? Eller en nordisk? Finns det i våra gener? Just idag funderar jag på jobbet. Varför jag inte bara ställde ett lönekrav. "Betala mig det här eller så slutar jag". Det är ju inte svårare än så. Och det hade förmodligen funkar eftersom jag vet att jag är värdefull för företaget. Men nej. Istället jobbar jag bara på och tackar och tar emot min "stora lönehöjning" på 3 kronor i timmen.. Fast jag vet att jag är värd mer. Nåväl, i maj slutar jag på Rouhe och nya äventyr väntar. Inte helt säker på vad det blir än, men jag har i alla fall gett mig själv ett löfte, framöver ska jag inte bara tacka och ta emot, jag ska kräva betalt för hela mig och alla mina förmågor. Gör det ni också!