Jag är hemma!

Känns helt overkligt, som om jag drömt att jag varit på resan :P Har hunnit göra så mycket roliga saker och lärt känna mya människor. Lite saker som jag hunnit börja sakna under veckorna:

Pappa
Min säng
Kranvatten
Havregrynsgröt
Grovt bröd (fanns ingenstans)
Snön

Imorgon blir det junis. Björn har lovat att följa med oss till kyrkogården. Ska titta på mommo för sista gången. Känns också overkligt. Så fel bara..
Många pratar om hur dom inte har velat titta in i kistan när någon av deras kära gått bort. Man vill att sitt sista minne av en person ska vara ett glatt ansikte och inte det uttryckslösa ansiktet i kistan. Men minnen av mommo har jag tonvis av. Jag åker inte till kyrkogården för att få mig en sista bild. Jag åker dit för att verkligen förstå vad som hänt. "Att få det bekräftat" som storkusin sa.

Natti natti <3