Min filmskräck
Jag kunde se den även om den var från femton år, jag är väääldigt känslig annars. Får mardrömmar av vad som helst, fast jag kanske växer ur det, hoppas jag i alla fall. För typ fyra år sen, såg jag och vera ett avsnitt från sunset beach eller nå liknande på tv. Helt plösligt dyker en skit äcklig gumma fram bakom dörren i tv:n och både jag och vera hoppar till. Jag minns än idag hur gumman såg ut. Minns vad hon sa och hur panikslagen jag var, jag visste att min natt var förstörd. Jag hade rätt, jag kunde inte sova ordentligt på en vecka eftersom bilden av den rysliga tanten dök upp i huvudet om och om igen. Efter det blev jag mer försiktig med vad för filmer/program jag skulle se. Undrar hur jag skulle reagera om jag såg de där avsnittet igen? Skulle jag bli lika rädd? Skulle ja känna mig lika hjälplös, lika liten och i samma desperata behov av mamma och pappa? För desperat av trygghet var jag, ville vara mamma och pappa nära hela tiden...
Det är åskväder i luften just nu och molnen täcker himlen, som nyss var upplyst av en het sol. Aja, det går väl över. Jag passade hur som helst på att ta lite "ego-bilder" medan solen sken ;) här har vi en.
Light up your face with gladness
Hide every trace of sadness
Although a tear may be ever so near
That's the time you must keep on trying
Smile what's the use of crying
You'll find that life is still worthwhile
If you just smile
Pusshej<3